Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 5. Frans Henrik Kockum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30,000 riksdaler.“ Kockum förvånas öfver den okände
hjelparen och afböjer artigt tillbudet. Men den andre
är envis. “]Sej, De må endelig tage pengene.“ — “Men
jag känner er ju icke, och ni känner icke mig.“ — “Ja,
det er detsamme; men 30,000 riksdaler må De tage: med
den sum har De for mange år siden hjulpet en af mine
venner* og jeg kunde ikke höre, De manglede penge, för
- jeg måtte tage herover.“
I bekymrens natt vardt dock full dag, då hans
medborgare sjelfmant stälde sig som garanter för den
store “arbetaren“. Nu gick det friskt igen, och med de
återvändande bättre konjunkturerna inilöto snart åter
rikliga medel — och så var Kockum på nytt behållen karl,
till allas glädje och isynnerhet sina arbetares, till hvilka
han stod i det bästa förhållande och tor hvilka han var
en fader, en vän, hvilket bäst visade sig då han, som
dock varit nog lycklig att in i ålderdomen få bära
ynglingens kraft och yngUngens hjerta, ett glädtigt sinn och
en i allmänhet god helsa, kastades på dödsbädden. Med
t åra de ögon hörde arbetareskarorna, huru “gamle herr
Kockum“ låg på sitt yttersta. Han vårdades ömt af sin
maka, Jeanna Dorotjiea Beijer, med hvilken han varit
gift sedan .1827; men plötsligt ryckte döden bort henne
den 8 februari, som var en måndag. Då barnen
följande dagen framburq till honom hennes afskedshelsning,
svarade han lugnt och stilla: “Jag följer henne om två
dagar;“ och påföljande torsdags natt skildes han äfven
härifrån för atfc träffa henne Jiinsidan.
Den allmänna tillgifvenheten för den verksamme,
men på samma gång ädle och vekhjertade, stundom
kanske mot det förstälda lidandet för veke mannen, som ej
kunde se en tår utan att ifrigt torka bort den, ej en nöd
utan att vilja lindra den, gaf sig ock uttryck i det
sorgetåg af mer än 1,500 personer, som följde det ädla, i lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
