Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 7. Nils Vilhelm Almlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagens lejon i det nyckfulla Paris. Jemförelsen var för
Öfrigt icke haltande, ty med Talma egde Almlöf mycket
gemensamt.
Denna och andra anekdoter meddelades i hemmet,
hvar est beundran för allt fransyskt ännu var stor, fastän
vi Varit med om att vingklippa den kejserlige ömen, ty
så bjöd “den högre politiken“. Almlöf blef naturligtvis
vid sin återkomst föremål för ovanlig hyllning, och
konungen sjelf afhörde med intresse Almlöfs berättelser om
pariserlifvet. Såsom skådespelare hade han dragit stort
gagn af sin färd, i det hans talang nu erhållit full
mognad och öfvergått till sant konstnärsskap, isynnerhet der
b an fick använda kothumen, som då ännu beherskade
vår publik. Bland de roller, som från den tiden
utmärkas såsom hans förtjenstfullaste, är hans Salvator Rosa
i den tyska två-akters komedien af samma namn, der
hans maskering högligen prisas och “han är ett studium
för målaren“ — hans stora konstskapelse Wallenstein i
Schillers “Wallensteins död“, hvilket- sorgespel uppfördes
dén 8 december 1831 för första gången. Det var en i
svenska teaterns annaler stor qväll, till hvars triumfer
man kan sluta af detta meddelande från en vid tillfallet
tillstädes varande:
“Jag såg Wallenstein första gången den gafs, och jag
får bekänna, att jag aldrig från svenska scenen sett något
så i alla afseenden mästerligt som denna representation.
Ifrån Almlöfs djuptänkta uppfattning af den store
härförarens tysta, men vulkaniska inre ända ned till
Butt-lers råa grymhet, öfver allt hvilken sanning, lif,
sam-manspelning! Det var efter Gustaf IH:s gyllne ålder
den svenska scenens skönaste triumf i senare tider. Fru
Torsslow, den stolta, hersklystna, djupkänsliga, förtvifladt
beslutsamma grefvinnan; fru Eriksson, den fina, veka,
späda, svärmiska Tekla; Torsslow, den ädle, högsinte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
