Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 9. Sofia Isberg - 10. Johan Peter Cronhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ena medaljen efter den andra tillsändes henne
från de utställningar, der hennes arbeten funnits till
allmänt beskådande, dock ej ditlemnade af henne, ty hon
var for blygsam att utställa något, utan af andra som
voro stolta öfver henne och derför skaffade henne
hedersbetygelser, på hvilka hon sjelf aldrig skulle tänkt.
Med åren kommo krämporna, och äfven Sofia Isbergs
konsterfarna hand skulle slappas. Nu ligger den vissnad
på Motala kyrkogård, kanske snart glömd och förgäten,
sedan dess egarinna gaf sin gärd åt förgängelsen den
21 maj.
Johan Peter Cronhamn.
Det är femtio år sedan den sorgeposten spred sig,
att den rikt begåfvade prosten Schartau i Lund gått
hädan. Denna for många i tron brinnande djupt
nedslående tilldragelse var emellertid orsaken till, att en dag
år 1825 en ung man med blott 22 år på nacken —
således yid den ålder då hoppet ännu ler och då man med
gladt mod och öppen blick skådar in i framtiden —
kom invandrande genom en af Stockholms södra tullar,
med mössan i hand, svetten i pannan och renseln på
ryggen. Han kom för att söka lyckan i hufvudstaden.
Det var ej någon utlärling i ett yrke, fastän han allt
varit i glasmästarlära, det var ej heller någon trosifrande
sehartauansk missionär, fastän han gynnats af Schartau.
Nej, det var en konstnär, som ville söka fullkomning i
sin konst.
Det var Johan Peter Cronhamn, född i Östra Karups
församling af Halland den 7 maj 1803. Blott fyra år
gammal hade han kommit till sin morbroder glasmästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
