Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 11. Maria Röhl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snabb uppfattning, god och småqvick, ett af alla älskadt
barn,, yttrar hennes öfverlefvande syster.
Marias håg och sinne för teckningskonsten blef
slutligen så lifligt, så brinnande, att hon ej längre kunde
motstå driften att odeladt egna sig deråt, något för den tidens
mera inskränkande tankar om qvinnans kallelse och
verksamhet ovanligt. Hon bröt emellertid fördomens Q ättrar,
anmalte sig en dag hos kopparstickaren professor Forssell
och antogs som hans elev år 1823. Här lärde hon sig
att företrädesvis teckna porträtter i svartkrita, hvilka
tidigt utmärkte sig, säger Boye i sitt målarlexikon, för
“ett ytterst fullkomnadt manér och dessutom hade
för-tjensten af en stor* likhet“.
Efter Forssells död företog Maria Röhl talrika och
långvariga resor i utlandet för att allt mera utveckla sin
artistiska begåfning. Så besökte hon år 1849 Paris, der
hon qvarstannade i ett halft år; senare vistades hon der
i tre år och ett år i England. Återkommen till
fäderneslandet 1856, tillbragte hon nu här, öfverhopad med
beställningar, sina återstående dagar. Enkel och
anspråkslös till hela sitt väsen, gjorde hon aldrig affar af sig,
hvar-ken i afseende på hedersbevisningar eller honorar för sina
konstalster. Hon bebodde sjelf i flere år några rum i
Brunkebergs hotell, der hon hade sin atelier, hvarest den
fryntliga och lifiiga gumman gerna emottog dem, som
ville besöka henne, alltid glad till lynnet, qvick i
samtalet samt öppen och fri till sitt väsen.
Att åldern icke försvagade hennes konstnärssyn eller
gjorde handen mattare, visade bäst hennes på
konstutställningen i Stockholm synliga porträtt af vår frejdade
landsman Egron Lundgren, ett af de yppersta som
någonsin framgått ur liennes hand. Likaså ett dock
ofullbor-dadt porträtt i full storlek af Esaias Tegnér, hvilket fans
vid hennes död i ateliern försedt mod den kanske anings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
