Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 14. Gustaf Uno Troili
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nära att storkna och skulle kanske qväfts alldeles, om
icke karrikatyren gifvit henne ett lufthål. Från
karrikatyren skyndade den unge mannens hog snart vidare på
Apelles’ konstbana, och han sjelf såväl som en och annan
vän förvånades snart öfver den porträttlikhet hans figurer
hade. XJtledsen vid det allt för torra militärlifvet, tog
han hastigt afsked för att följa sin nya kallelse, 1844,
och blef vår store Södermarks lärjunge. Med denne och
hans son följde Troili 1845 till Italien. Hvilket lif
öppnade sig ej här för honom! “Han fråssade i färger, “ säger
en minnestecknare, “i gamla taflor och herlig natur,
alldeles så som hundratals resande målare måste gjort
före honom. Och dock icke alldeles så. Troili var ingen
lättrörd, lätt glömmande ande, för hvilken naturen och
de gamle mästame blott voro föremål för turistbesök eller
skolmessiga efterbildningar. Han mättade sig djupt af
de stores glödande färger; han var ej deras apa, men
deras förtrogne vän. Och äfven den italienska naturen
fick i honom en ärlig beundrare, en fin och begåfvad
återgifvare.“
Troili hade arbetat så raskt på sitt nya falt, att han
redan två år efter sin bortresa kunde hemsända till
konstföreningens utställning fyra taflor, alla med italienska
ämnen. Yid 1848 års utställning visade han genom fyra
nya taflor sina ytterligare framsteg. Men efter
hemkomsten fann han snart sitt rätta falt, porträttmålningen,
hvilken, enligt Estlanders yttrande i de bildande
konsternas historia, “med honom nått en ståndpunkt, som den
icke på länge, om någonsin, innehaft i Sverige. Lika
varm och naturfull kolorist, som von Breda, eger han
der-jemte Södermarks djupare uppfattning och samvetsgrannare
utförande. Det passade sig sålunda väl, att det blef han
som med Gyllenhaals och Lagerbjelkes bilder på
Biddar-huset afslöt den intressanta serien af marskalksporträtt.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
