Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 15. Gustaf Sandström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kritiken inskränkte sig merändels till att om hans
uppträdande nämna: “Hr S. uppträdde som . .. och vann som
vanligt bifall." Eftersom han lefde mest ior sig sjelf och
sitt inre lif, egde han icke något kotteri, som kunde
bära hans namn ut i vidare kretsar och genom en eller
annan anekdot sprida en viss gloria kring hans namn.
Allt detta gjorde, att der‘ rådde en egendomlig
tystnad kring den skicklige sångaren. Dyster och tungsint
till lynnet som denne var, misstroende sin egen förmåga,
såg han häri ett bevis på, att hans talang ej längre var
något. Och likväl egnade han åt hvaije roll som gafs
honom det sorgfalligaste studium, ingen har kunnat göra
det mera. Barnslig till sitt sinne, led han af att icke
se dessa sina studier rättvisas, kanske ej ens märkas-, och
han började snart tro, att hans röst var i nedgång och
att man endast af undseende, af medlidande med honom
icke underkastade den en strängare kritik. Denna tanke,
denna ängslan, denna misstro till sig sjelf, som följt
honom allt ifrån barndomen, släpte honom nu aldrig,
utån Ökades mer och mer, tills den slutligen spände
nerverna till en farlig öfverretning.
Nitisk för sin konst och arbetsam, öfvertog
Sandström utan motsägelse de partier, som lemnades honom.
En gång under förlidet spelår var k. teaterns styrelse i
bryderi. “Don Juan“ hade flera gånger varit annonserad,
men måst inställas, och skulle nu slutligen gifvas, blott
man hade någon till att sjunga guvernörens parti. I sin
förlägenhet vände man sig till den alltid hjelpsamme
Sandström, som denna gång tvekade men lät öfvertala
sig. Han var sedan öfvertygad om, att hans röst i detta
ansträngande parti fått en knäck och att den aldrig mera
skulle återfå sin klangfärg. Denna fruktan öfvergick till
en fix idé, som alldeles beherskade honom. Han såg
framför sig den mörkaste framtid. Hans hela lefnad hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
