Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 16. Carl Johan Danielsson Hill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lektor Astolf Möller. Men för att Hill skulle kunna inverka
på lärjungar, fordrades det oeftergifligen, att de redan
förut egde mer än vanlig underbygnad i matematiska
ämnen. Annars hände det väl oftast, att ett
oöfverstig-ligt svalg bestod mellan lärare och lärjungar, hvilket
den förre ej ens med sin “trapprakning“ kunde komma
öfver. Han var isynnerhet till sveda och värk för de
stackars kameralisterna, som ovilkorligen skulle ha betyg
af honom i hans ämne. På kameralexamen läste ock
skocktals, ty förvaltningsverken kräfva många krafter,
och det var besvärligt äfven för läraren att nödgas hålla
lagens bud i lydno af alla dessa, bland hvilka flertalet
sannolikt icke hade någon synnerlig hog för matematiken.
Det gjorde dock den väl villige läraren ondt att skola
efter sitt samvete “kugga“ det ena tjoget efter det andra,
och han förvandlade derför sina tentamina till rena
undervisningskurser, genom hvilka man fick del af hans
nämnda märkliga trappräkning och af andra ginvägar i
räkning. Dessa undervisningstimmar lära ha erbjudit de
mest komiska pointer. Så kunde Hill ställa sig framför
“taflan“ och börja utveckla en equation, men glömde
snart både sig sjelf och sin omgifning, blef “transscendent“
och böljade fördjupa sig i kalkyler, om hvilka hans med
den allvarligaste och vigtigaste uppsyn i verlden stirrande
länsmans- och kronofogdeämnen icke hade den aflägsnaste
aning — allt under ett för menskliga öron obegripligt
mummel om qvadratrötter, digniteter m. m. från den
lärde professorn, som ritade siffror på siffror så långt
taflan räckte ... jnen sedan plötsligt afbröt sig med
löftet: “Vi skola fortsätta nästa gång.“
Otaliga både sanna och osanna anekdoter äro gängse
om denna hans tankspriddhet eller “förmåga att låta det
konkreta gå upp i det abstrakta“, att vara frånvarande
fast närvarande. Så gick han en gång till postkontoret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
