Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ädel förebild. Skizz af Marie Sophie Schwartz. (Med portr. af enkedrottning Josefina och 4 teckn. af C. G. Hellqvist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, jag såg huru hon måste understödja honom, då
han skulle helsa sångarna/1 svarade mannen, som var
klädd i militärrock och mössa samt vid venstra handen
ledde en gosse om åtta år.
“Mitt hjerta sväller alltid af vördnad och
tacksamhet, då jag ser vår drottning,“ återtog den unga frun.
“Ack, Seth,“ tilläde hon med rörelse, “hvad hade det väl
blifvit af mig, om ej hon varit. Säkert en stackars
förolyckad varelse, liksom så många andra, som nöden bragt
in på den mig då tillämnade farliga banan.“
“Derom är ej något tvifvel,“ menade mannen. “Du
Maria, kan säga, att det var kronprinsessan, som ryckte dig
bort från förderfvets afgrund, ty du stod mycket nära
dess brädd.“ Seth talade med djupt allvar.
“Också har jag aldrig upphört att tacka Gud och
Iwnne derför,“ hviskade Maria; “men det är icke nog, vår
ädla drottning står derjemte för min själ såsom idealet
af sann mensklig storhet och fullkomlighet. Hon är den
höga förebild vi svenska qvinnor böra sträfva till att likna.“
Under fortsatt loftal öfver drottning Josefina tog det
äkta paret vägen till Logårdstrappan och steg ombord
på en af de kullbåtar, som gingo till Djurgårdsbrunn. Här
hade löjtnant Seth Merling en liten anspråkslös
sommarboning för hustru och barn. Sjelf deltog han i lägret
och måste också genast ut på Ladugårdsgärdet, sedan
han tagit ett ömt farväl af sina älskade.
När Maria helt allena satt vid sitt sofvande barns
bädd, bad hon till Gud en vann bön att Han i sin nåd
skulle skona henne från att nödgas genomgå så hårda
pröfningar, som blifvit drottning Josefina på lagda.
“Jag skulle ej, såsom hon, förmå bära dem,“ hviskade
Maria, “icke så tåligt, så modigt böja mig under Guds
vilja. Min styrka skulle brytas, om jag dömdes att stå
vid någon af mina båda älsklingars graf. Ja, jag skulle
digna under det förkrossande slaget,“ tilläde hon förskräckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
