Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjaltlandsharpan. Poem af E. F. - På Söder. Teckning ur Stockholmslifvet af Sylvia. Med illustr. samt afbildning af d’Unckers tafla ‘Ett pantlånekontor‘
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyssna! Sväfva icke fadrens andar under nattlig sky?
Öfver isens hvita täcke deras dunkla skuggor fly.
Och en krets kring mig de sluta, andarne i töckeuskrud.
Bifall de åt sången nicka, lyssna till min harpas ljud. —
Ah! jag dåre! Nej, jag vill ej drömma mer om fadrens land:
fijaltlandsharpa, icke mera skall du röras af min hand.
Nu farväl, farväl du kära, trogen var mig städse du,
Jag förlossar dig ur tjensten — krossar dig i spillror nu!
Herskarinna, tillgif slafven, att sitt hem han minnes än,
Men hans känslor skola icke flamma upp så vildt igen.
Herskarinna, tillgif slafven att han än ej kufvat sig;
Herskarinna, du befaller: hvarmed skall jag tjena dig?
E. F.
På Söder.
Teckning ur Stockholmslifvet af Sylvia.
(Till en tafla af d’Uncker.)
1.
Det var en kall Novemberdag, blåsten var skarp och
uppe i rymden syntes ilande moln. Då och då tittade
en solglimt fram, men den var utan värme och
varaktighet och vandrarne på gatan svepte ytterplaggen tätare
omkring sig, i det de ilade förbi hvarandra.
Framför ett hörnhus på en af Katarinagatorna stod
några sekunder en ung flicka. Hennes Ögon voro riktade
på nedra bottnens dunkla fönsterrutor, genom hvilka
syntes en pappersremsa, på hvilken man i stora, svarta bok-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
