Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Söder. Teckning ur Stockholmslifvet af Sylvia. Med illustr. samt afbildning af d’Unckers tafla ‘Ett pantlånekontor‘
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppför några mörka trappafsatser, och trefvande sig fram
i en aflång förstuga, öppnade hon längst bort en dörr
samt inträdde i ett kök. Vid den flammande spiselelden
stod en q vinna, som vid dörrens öppnande hastigt såg sig om.
“En sådan blåst det är, pojken är väl alldeles
för-derf\rad!“ sade hon sättande ifrån sig kaffebrännaren,
hvil-ken hon nyss skakat öfver elden. “Det var vådligt hvad
frun dröjt i qväll.“
“Ah, jag är så trött så jag kan dö! Han är då en
riktigt tung baddare; men så har han också ett par pund
trasor på sig!“
“Ja, en får väl något så när tänka på hvad en gör!
Sjuk skulle jag inte vilja ha honom. Se här är femtio
öre för honom.“ Och qvinnan från gatan tog härvid fram
några kopparslantar, som hon bar i cn påse, hvilken var
fastsydd vid en ficka, som satt vid sidan af det trasiga
fotsida skynke, hvilket föll ner ifrån hennes veka lif, der
ett gråhvitt lintyg skymtade fram nedom ett åtsittande
lif af bomullstyg.
“Hu, jag fryser när jag ser henne! Hon är ju
riktigt halfnaken,“ sade den andra qvinnan, undor det hon
räknade de mottagna penningarne.
“Jag har pelslif inunder förstås,“ svarade qvinnan
skrattande; “men om man inte såge så här ut, så skulle
minsann ingen förbarma sig öfver en, och en får
värnatur-ligtvis göra något för sitt uppehälle. “
“Nå, det här lilla välsignade trasbyltet gör också
sitt till,“ svarade den andra och kysste barnet, som nu
var veckladt ur sitt hölje och visade sig vara en
årsgammal, knubbig och rödkindad liten pilt.
“Ja ja, det ena med det andra! Ja; tack nu snälla
fru Classon, för hennes lille Wille! Jag får ju titta hit,
när jag behöfver honom ?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
