- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1877 /
45

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Söder. Teckning ur Stockholmslifvet af Sylvia. Med illustr. samt afbildning af d’Unckers tafla ‘Ett pantlånekontor‘

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tretton riksdaler är ändå pengar. Ja, och till tänker jag
ge henne en muff och en hatt med plym.“

“Ja, fru Söderlind har då så god råd och kan skaffa
sig det vi andra blott få titta efter. “

“Jo, jag tackar! Visst lemnade Söderlind några
smulor efter sig, men det vill hushållning till för att hålla
det samman. Se här, skall det vara några klara droppar ?“
Fm Söderlind hem tade ur ett skåp en liten brän
vinsflaska. “Det är så präktigt mot gikt.“

“Ja, det är kanske inte så oäfvet, jag har en så
ryslig hufvudvärk.“

“Mot sådant är det ett riktigt präktigt medel. Skål,
snälla fru Blom!“

“I morgon gör jag mig grön och bjuder; men då
kommer jag hit in och kokar som vanligt... gubben
min tål aldrig att man gör sig en liten elfvafröjd.“

“Karlarne äro alla sådana. Vår herre vet huru de
äro skapta! Nå, hvad tycks om mina skedar? De skina
som silfver och göra riktigt ondt i ögonen på en.. .
kosta gjorde de inte så mycket, bara nio riksdaler; men
det är ändå pengar.“

“Ja, visst, ja! Den fru Söderlind har då allting så
rart!“

“Ah ja, någorlunda, snälla fru Blom! Och fast det
inte är min sed att skryta med det jag har, kan jag
inte låta bli att tacka vår Herre ?“ Och fru Söderlind
riktade sina ljusblå ögon mot taket samt drog en djup
suck. “Nej, jag är inte stursk som visst folk! Från
högmod vet jag bevara mitt syndiga hjerta!“

“När frun talar om sturskhet, kan jag inte låta bli
att tänka på Ellmins, här näst intill. Det är folk som
inte gå utaf för hackor! Nej, i går kunde jag inte låta
bli att skratta, när jag inne hos Davertins träffade på
sjelfva fröken Lotten. Jag följde efter henne och talade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1877/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free