Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturen och skalderne. Utkast af Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bygd, här och der genomskuren af små vattendrag, men
utan den litvande anblicken af en mäktig Mod. En liten,
om sommaren nästan uttorkad bäck silar invid staden
sitt vårflöde i hafvet. Så långt ögat når, mötes det
endast af låga kullar, åkrar, ängar, vägar och glesa
skogar. Men slätten har här förlorat karakteren af mo och
intrycket af enslighet. En tätare, slöjdkunnig befolkning,
välbyggda gårdar, stenmurar och q v ar nar gifva
landskapet lif och omvexling. I stället för de låga, sandiga
med barrskog bevuxna öarna, utbreder sig vid kusten en
skärgård af täcka holmar och sund, der löfskogen är den
öfvervägande. Staden sjelf var i Runebergs barndom en
småstad utan alla yttre behag, ett föremål för Chorsei
qvickheter, delad mellan en oligarki af köpmän och med
en temligen liflig sjöfart på Stockholm. Jakobstad var
lika svenskt till språk och seder, som Uleåborg var finskt,
hvilket gjorde en betydlig skilnad i tycket, men också
här var tiden fruktbar på originaler och kantigheter, som
ingen bättre och gladare förstått att skildra, än
Runeberg sjelf.
Jakobstad delade sitt inflytande på skaldens barndom
med Uleåborg och Wasa, men torde behållit brorslotten
bland de tre. Wasa var för honom boken och lexan,
Jakobstad var friheten och glädjen. Här delade han sin
sommar mellan bössan och näten vid fadrens fiskarestuga
på Alholmen utanför staden. Son af en sjöman blef han
tidigt förtrogen med båten, seglet och hafvets oroliga
böljor. Den naturstämning, som uttalar sig i "Svanen"
och många bland Runebergs äldre dikter, är upprunnen
på dessa vackra löfstränder, och när man läser:
«Hur skuggan der är djup och rik
Inunder björk och al,
Hur guldbestrålad hvarje vik
Och hvarje bölja sval;»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
