Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturen och skalderne. Utkast af Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika litet kan beräkna med siffror eller fånga med
händerna, som färgskiftningarna mellan grönt, blått och violett
på den nordiska vinterhimmelen. Har icke Uleåborg
fostrat råbarkade garfvare, har icke Jakobstad fostrat
talgögde hökare, ha icke Sverige och Finland, under
samma naturinflytanden, danat en massa af de mest
hvardagliga filistersjälar och icke allenast musemas
gunstlingar? Utan tvifvel. Fråga den moderliga jorden
hvar-för hon på samma tegar frambringar nyttiga kålhufvuden
och onyttiga rosenbuskar. Fråga solskenet hvarför samma
stråle belyser kärret, åkern och den blommande rönnen.
Ingen svarar oss. Den tysta, hemlighetsfulla naturen
delar sin märg åt alla och utströr med skenbar nyck
sina olika gåfvor. Hvart vi vända oss, återkomma vi
dock alltid till laxynglet, — till den oförklarliga
tyngdlag, som binder allt lefvande vid dess rot. Slit dig lös,
om du kan; gå till antipodema på andra sidan om jorden,
och försök, om du lyckas göra dig fri från din hemtomte;
— det är fara värdt, att han skall följa dig dit på lasset
och ropa till dig, när du ankrar vid Nya Zeeland: äro vi
här nu? Det är nu så, att det engång är så.
«Hvarhelst v&r väg i verlden går,
Vår rot är der vår vagga står.»
Hvarken du eller jag kan hjelpa det. Yi kunna
blott anteckna det som en skizz från lifvet.
z, t;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
