- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1877 /
175

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 1. Martina von Schwerin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Snilleta brud hvars hjerta ömmar
för allt ädelt, skönt och godt,
hvad i diktens morgondrömmar
dig en ljusalf förespått.

Törs jag dig en lilja räcka,
född i skuggan af en graf...»

Med afdrag af allt hvad licentia poetica kan tillåta
sig i det superlativa, qvarstår dock en i tiden behagfull
och snillrik qvinna, som visste att ej blott hos sig fangsla
sin tids mest framstående personligheter, utan ock att
bibehålla dem som sina vänner, äfven då ålderns plog
börjat rista sina fåror i lilje- och rosengården. Men fastän
salongen var hennes rätta terräng och umgänget med
skalder, konstnärer och statsmän hennes lust, var hon
dock äfven en praktisk husfru, som väl förstod att föra
spiran jemväl öfver torpare, rättare och drängar. Det
faderneärfda Råda mottog hon i ett förfallet skick, men
satte det snart åter i stånd. Den finbildade gustavianska
damen gjorde deraf ett mönster för egendomar.

Någon tid efter sin makes död, 1840, flyttade fru
v. Schwerin till Göteborg, der hon utvecklade ett icke
ringa skyddskap för uppåt sträfvande ynglingar vid
skolorna och akademierna, bland dem en som för tidigt
rycktes bort under brådmognad i diktens lunder.

Den åldriga damen älskade att i sina samtal tälja
sina minnen, och de porträtt, hon härunder skisserade
af våra bortgångne store, som tillhört hennes
umgängeskrets, framträdde nästan lefvande för åhörame, under
det hennes konversation i öfrigt hade’* denna säregna
gustavianska form, som snart verkade stämning och i
dubbel bemärkelse gaf den rätta tonen åt såväl figurerna
som staffaget. Under de sista åren glimmade dock
själens lampa allt svagare, tills döden på förut nämnda dag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1877/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free