Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 2. Egron Sellif Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lag för ritning och målning; men fadern var en praktisk
man och ville ej veta af sådant *slarf\ De sköna
konsterna ansåg man för en dålig födkrok, och såsom
förståndiga och ömhjertade föräldrar ville de sonens bästa:
han skulle i stället gå bruksvägen. Brukspatron, det var
htet bättre upp än bara målare; och ett godt bruk i
bergslagen, tyckte sidenfabrikören, uppvägde tjugo
målare-atelierer. För öfrigt kunde han ju rita så mycket han
behagade på sitt bruk, om så nödvändigt skulle vara.
Sagdt, och ynglingen tvangs att gå på Teknologiska
institutet och vidare, för den rent praktiska utvecklingens
skull, att uppehålla sig vid faktorierna i Eskilstuna samt
Finspongs kanongjuteri.
Men han stod ej länge ut härmed. Lydnaden mot
föräldrarnes vilja och kärleken till konsten brottades med
hvarandra om honom, och, såsom det ofta plägar gå i
dylika fall, kärleken vann öfverhand. En vacker dag
kom derför Lundgren tillbaka till Stockholm. Nya
öfver-talningsförsök i hemmet, nya uppmaningar om att vara
‘förståndig*. Men omöjligt, det brann inom honom något
som måste gifva sig luft... och det ‘förståndiga* offrades.
Detta skedde år 1835, då Lundgren gick in vid
konstakademien, der han i fyra år begagnade undervisningen,
hvarefter han 1839 for till Paris. Här formligen frossade
han i skön konst, begagnade en tid Leon Coignets
undervisning, åhörde konsthistoriska föreläsningar och kopierade
i Louvren ‘bland en mängd artister med stafflier och
farglådor, unga och gamla, med glasögon eller utan
sådana, långhåriga, bockskäggiga republikaner, romantiska
vagabonder, äfvensom mamseller, uppflugna på höga stolar
och klädda å la George Sand, det vill säga nästan som
gossar, med kort hår och kortare bluser och, såsom det
tycktes, mera roade af att spisa frukost, gnaga på ett
päron, ett franskt bröd och några vindrufvor, än att arbeta.*
Svea, 1877. - «
CjOOQlC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
