Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 3. Baltzar Cronstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en förening, som fick öfv erståthållaren Sprengtporten till
skydsman och namnet ‘Svenska Slöjdföreningen*, hvilken
skulle ha till syfte att bilda en skola för
yrkesskicklighetens utveckling bland arbetsklassen. Cronstrand, som
härvid varit verksam, valdes till den tillämnade skolans
föreståndare. Han tog nu snart afsked från ingeniörkåren,
och hängaf sig uteslutande åt sitt nya lefnadsmål. Med
en ifver och nitälskan, som väl kunde kallas outtröttlig,
arbetade han på att skaffa lärare och understöd åt sin
skola, fick sjelf år 1851 stipendium af
handtverksförenin-gen för att till skolans bästa besöka verldsutställningen
i London. Här studerade han med vanlig ifver och fann
nästan genast, huru Sveriges yrkesindustri låg betydligt
efter andra lands — derför att man derhemma ej följt
med sin tid. Ökade insigter i teckning var det första
vilkoret för utveckling till ett bättre; matematiska
kunskaper det andra. Men se, det tyckte ej våra
handt-verkare om: dc hade aldrig läst någon matematik, de hade
aldrig gått i någon ritskola och de voro ändå lika goda
karlar för det. ‘Kaptenen* ville bara sätta högfärd och
dumhet i gesällernas hufvuden, de voro nog styfva i
nacken ändå utan både hypotenusa och katheter — och emot
denna fördomames vanliga ‘åsnebrygga* strandade vår
matematiker, som visserligen anförde Gralilei svar på
frågan hvartill geometrien gagnar: ‘Att väga, att mäta
och att räkna; att väga de okunnige, att mäta de dumme
och att räkna dem allesamman‘ — men dock måste till
sist, 1859, afgå från sin plats och lemna sin kära skapelse.
Skolan kom lyckligtvis derför ej i lägervall, utan växte
och växte och växte, och är nu en inrättning, som gör heder
åt sitt land och ärar sin förste stiftare och ordnare. Det
medvetandet hade Cronstrand också. Han skaffade sig
visserligen i frågan om Helgeandsholmens i Stockholm
förskönande ett nytt mål att arbeta och agitera för: men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
