Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 6. Llewellyn Lloyd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skattlagt flere af våra strömdrag, å att hans namn och
person äro i synnerhet i ve.tra Sverige väl bekanta för
en och hvar. Derför här en enkel runa öfver mannen.
Han föddes den 27 juli 1792, såsom son till en
bankir John Lloyd i London, och han tillhörde en gammal
gentrysVigt, som leder sin stamtafla bort till 16:de
århundradet. Under sin uppväxt egnade han sig med ifver åt
jagt och fiske, och denna hans försmak i ynglingaåren
vardt för den unge mannen en formlig lidelse. Under
det ständiga kringströfvandet ute i naturen hade han i
hög grad utvecklat sina kroppskrafter och vunnit en
aldrig felande träffsäkerhet i skjutning, hvarfor han en
dag beslöt att gifva sig öfver till Sverige och i
Verm-land söka fejd med skogarnes lurfvige nalle. Första
väckelsen härtill lär ha varit berättelsen om, att Karl XII
och hans vänner brukade gå i härnad mot skogens konung,
endast väpnade med trägafflar. Som han, i likhet med
andra sina landsmän, äfven vurmade för laxfiske, h vil ket
ock skulle vara rikligt i trakten af Venern, så vardt
hans beslut snart handling, och i början af 1820-talet
landade han på vår kust.
(xenast skyndade han upp till Yermlands skogar,
och här fann den oforskräckte britten det väl vara. Hans
uppträdande bland allmogen väckte stor sensation. En
engelsman var då i den svenska allmänhetens ögon en
nabob, som kunde strö millioner i guld omkring sig. Detta,
i förening med Llovds resliga gestalt och kroppstyrka,
hans djerfhet och förmåga att kunna ‘göra sig riktigt
gemen*, gjorde honom genast gerna sedd, i synnerhet då
han nedlät sig till att kläda sig i den vermländska
vadmalsrocken med dess ståndkrage, i tjocka, näfverbottnade
skor, och alls icke höll sig för god att hålla till godo
med hvad mor bjöd i de gästvänliga bondhusen. Han
kom också snart på den förtroligaste fot med Vermlands-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
