Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 8. Gustaf Wahlbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf Wahlbom
var en af desse selfmade men, af hvilka Sveriges
lärdoms- och konsthistoria täljer så många. Han var utgången
från fattig mans stuga. Hans far var visserligen
mjölnare i Hof i Vestergötland, men derför var det icke
alltid godt om brödet der hemma, och soflet var tunt.
Pilten Gustaf, som kommit till verlden den 3 april 1824,
fick derför tidigt ut att skaffa sig bröd och sofvel, om
han ville något ha, och så blef han först vallgosse. Huru
besvärlig den sysselsättningen än var, öppnade den dock
hans ögon för naturens skönheter, och han fick lust att
återgifva dem på papper. Denna lust fortfor äfven sedan
han lemnat herdestafven för att bli efter hvartannat
skräddare, skomakare, snickare o. s. v., tills slutligen en
’herrekarl’ fann ynglingens anlag och understödde honom
med bättre materialier. Nu ritade ynglingen så att det
stod herliga till och sålde ’tafloma’ för lägre än rampris;
men det gaf ändå ingenting igen, om icke det att handen
blef säkrare, blicken mera skärpt. Snart voro de honom
omgifvande förhållandena för trånga, och han knallade sig
en dag i väg från Vestgötabygden ut i vida, vida
verlden för att söka lyckan, den flyktiga gudinnan hvars
klädningsfall så få jordiske dödlige få vidröra. Den
vandringen höll emellertid på att slå illa ut; men så fann
Wahlbom på att skära ’gubbar’ och taflor med
offeraltaren, brinnande hjertan, lummiga träd med vimlande
foglar — allt i svart papper, och dessa konstverk gingo
åt i bondstugorna, der de sattes inom glas och ram eller
uppklistrades inuti jäntornas kistlock. På det sättet fick
vår klippare till vestgöte nödiga respengar ända upp till
Stockholm. Wahlbom talade alltid med rörelse om det
öfverväldigande intryck han erfor, då han nu omsider
stod midt i den stora staden, fattig, men full af hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
