Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 12. Enkedrottning Josefina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seln så stor, att det blott steg för steg kunde röra sig
framåt hela vägen ända till Stockholms slott. Och
hvil-ket stormande jubel vid åsynen af den höga bruden i
sin gyllene statsvagn! Hennes skönhet tjusade, den
okonstlade värdigheten i hennes hållning böd vördnad, och
denna helgjutna bild af oskuld rörde djupare än allt annat.
En ny nationalfröjd framkallades, då den 3 maj 1824
första löftet om den nya Bernadotteska dynastiens
fort-varo infriades genom prins Karls födelse. Ingen gräns
kändes nu för folkets jubel. “Kanonen brakar, folket
hurrar, förfriskningsställena, från den tarfligaste krog till
den ryktbaraste källare, det grannaste kaffehus, fyllas af
gäster — champagnen fräser, hoppar, strömmar —
kor-kame flyga mot taken — efter druckna skålar krossas
glasen mot golfvet — man ser och hör ej annat än jubel.
Erån tornens höjd dånar malmens majestätiskt inbjudande
klang. Erån värdshusen försvinna deras kunder, från
gator och torg befolkningen. Alla störta till templet.
Karl Johan till fota, i spetsen för sitt råd, sitt hof, sin
stab, sin stora vakt, ilar med stadiga steg till Storkyrkan.
Yid hans sida, och strålande liksom han af fadersglädje,
går hans lycklige son, begge dubbelt lycklige af den
obestälda fröjd, som öfver allt spritter omkring och emot
dem. Orgeln brusar: på andaktens och hänryckningens
vingar uppstiger Te Deum ur templet till himlen.“ Det
är familjen Bernadottes annars oförsonlige pamflettist,
som drifven af minnets öfverväldigande makt lemnat den
lifliga skildringen af dessa dagars hänryckning inom och
utom konungaborgen.
Ånnu femtio år derefter kunde Josefina i sin
hågkomst skåda hägringen af denna oförgätliga tid, sedan
hvilken så många pröfningar hemsökt henne, skymt
glansen i hennes öga, med åren fårat hennes kind och strött
silfver i hennes hår; men endast än mera adlat hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
