Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 13. Gustaf Henrik Mellin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mellin visade här, att han äfven som skald hade sina
lyckliga stunder; och det erkände Svenska Akademien,
då hon prisbelönte hans skaldestycken ‘Erik den fjortonde
och hans son‘, ‘Gyrith‘ och ‘Slafven‘. Sina dikter har
han sedan utgifvit i några samlingar. I ‘Bilder ur lifvet
från Finland‘ försökte vår bard sig äfven i den i bunden
form hållna berättelsen, en genre som vill närma sig
Runebergs, men inskränkes till viljan.
För fullständighetens skull må här äfven omnämnas
en af Mellin anonymt författad mindre bekant skrift:
‘Den tänkandes bok‘, hvilken utgafs som ett motstycke
mot öfversättningen af Lamennais’ ‘En troendes bok‘,
hvilken senare som bekant är en revolutionens höga visa
i praktfull bibelstil, en bergspredikan för politisk frihet
och jemlikhet med urkristendomens helgonskimmer. I
sådana saker var Mellin allt annat än revolutionär.
Samtidigt med denna i och för sig oerhörda
verksamhet, skref Mellin äfven massor af artiklar och
recensioner i snart sagdt alla den tidens dagblad och
tidskrifter... ja, han, presten, skulle naturligtvis äfven plöja på
kyrkolitteraturens falt, och så utgaf han tre årgångar
‘Den kristlige predikaren‘, med uppgifvet syftemål ‘att
inom husliga kretsar verka uppbyggelse samt väcka och
underhålla andakten‘. Af den offentliga kritiken blef
Predikaren icke med odeladt bifall emottagen; kanske
mycket derför att Mellin var i det hänseendet strängt
dogmatisk och, med sin frände Franzén till förebild,
klafband den inneboende poetiska känslan under det rent
dogmatiska, liksom fruktade han för inspiration, hänförelse.
Emellertid skattade Franzén sjelf högt Mellins
predikogåfvor, och han skref en gång till en vän om Mellins
egna predikningar, hvilka nu utgöra supplement till
Franzéns predikosamling: “Hade Mellin också icke skrifvit
mer i sina dagar än dessa predikningar, så förtjenade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
