Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till en tafla af Edvard Bergh. Poem af Mathilda Langlet. Med afbildning af Prof. Ed. Berghs tafla ‘Fiskläge vid Vestkusten‘
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der dunkelgröna skogar, hvita segél,
Sig sjelfva kunde se, fast upp och ned;
Der haf och himmel smalte sakta samman
Långt hän i fjerran, der den röda flamman
Af morgonrodna*n sväfvade en stund,
Tills solen vaknat ur sin korta blund.
Jag flyttade min blick från himlaranden —
Yid klippans fot den kom att dröja då:
Det var en fattig bygd, som låg vid stranden,
Små kojor blott, en sjöbod, eller två,
Och några båtar, som i land man dragit
Och någj;a pålar, som vid strand mau slagit,
Att hänga våta ‘skötar* på, och se’n
En brygga och en flsksump uppå den.
Dot var alltsammans, men i solens strålar,
Den klara morgonsolens, allt var skönt,
Ty hon i rosenfärger allting målar
Och blandar blått och guld och guld och grönt,
Och gör de kala bergen purpurröda,
Och kan de mörka molnen genomglöda,
Till ett palats hon låga kojan gör,
Och öfver stenig strand hon blommor strör.
O, hvilken tafla! för mig sjelf jag sade,
Hvad hafvot äudå liorrligt är och stort!
Den som nu pensel och ej penna hade,
Och kunde måla, måla djerft och fort!
Och fästa med de raska, fina dragen
På duken, nu, de tusende behagen
Af morgonstunden, af just denna stund,
Som kauske borta är om en sekund!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
