Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glada barn. Poem af Mathilda Langlet. (Till porträttgruppen af Carl XV:s barnbarn i stålstick)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och se så lyckliga och skälmska ut,
Som om en ‘rolig* lek nyss tagit slut,
Och man att ‘porträtteras* nyss ställt opp
Två friska rosor och en rosenknopp.
Det tör väl hända att för dem också
En framtid smärta och bekymmer döljer,
Ty kronan är nog tung att bära på,
Och lyckan icke alltid höghet följer;
Det tör väl hända också att en tår
I gropen uppå kinden stanna får,
Ty lika djupt och bittert sorgen tär
Om hjertat furstens eller bondens är.
Då är det godt att kunna tänka på
En sorgfri barndoms flydda solskensstunder,
Och säga: mins du, när vi voro små,
Och lekte muntert i de gröna lunder,
Och tänkte ej på val och politik,
Och trodde på en framtid, löftesrik,
När allt stod grönt i vårens härlighet,
När ingen sorg oss brydde — mins du det?
Dröj derför, ljufva barnaglädje, dröj!
Blif qvar hos små och stora uppå jorden!
Och ljufva barnaöga, blicken höj
Till Den, som en gång sade dessa orden :
Om ej I blifven, såsom dessa små,
Er plats i himmelriket tom skall stå!
Och lilla barnahjerta, ömt dig gläd,
Din fröjd i himmelriket kommer med!
Mathilda Langlet.
v^ooQle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
