Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linné i Upsala och i Amsterdam. Skizz af Claude Gerari». Med porträtt i stålstick af Carl Linné (vid 30 års ålder) samt 3:ne illustrationer af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vånade och hade alldeles förvirrat hans vän; det var med
en viss ödmjuk förlägenhet som denne drog åt sig sin
grofva och nötta rock och gjorde sig så liten som
möjligt, då han satte sig ned på yttersta kanten af de
sam-metsklädda vagnsdynorna.
“Gamle hedersvän! Hvar kommer du ifrån, och
hur kunde du uppsöka mig?“ sade Linnaeus, som med
mycken varsamhet och omsorg nedlade sin blomma på
framsätet och räckte Petrus handen ännu en gång.
“Jag kommer direkte från London, der jag icke haft
någon synnerlig lycka,“ svarade denne. “Vi ankrade på
redden i morse och jag har hela dagen vandrat omkring
i staden... jag skall sedan berätta dig om min resa från
Sverige; men säg mig nu först, huru du sjelf blifvit en
sådan ståtelig man, som jag nu finner dig vara.“
“Ja, mig har lyckan gynnat, det är sant...“
“Då vi sist sågo hvarandra, var du förtviflad och
ansåg dig förlorad .. .“
“Och nära att blifva vanhedrad, som du vet... jag
misströstade om mig sjelf och om framtiden ... den gamle
Celsius räddade mig dock från att relegeras från
akademien och strax derefter fick jag göra en vetenskaplig
resa genom Dalame på landshöfding Reuterholms
bekostnad ... Allt gick mig sedan väl i hand... jag företog
mig i Falun att föreläsa mineralogien, man erkände och
intresserade sig för det nya system jag uppgjort efter
stenames natur ... jag fick vänner och till och med en
rätt ansenlig Praxis medica... jag skulle velat stanna i
Falun, men ...“
“Nå hvarför* gjorde du icke det... Om det gått så
bra för mig, hade jag väl aldrig lemnat Sverige,“ inföll
Arctsedius, då hans vän något stammande och brydd icke
afslutade meningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
