Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linné i Upsala och i Amsterdam. Skizz af Claude Gerari». Med porträtt i stålstick af Carl Linné (vid 30 års ålder) samt 3:ne illustrationer af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snille, som ännu är nog idealist för att vilja försaka allt
hvad som är mest lockande: smicker, guld och ära och
återvända till sitt fattiga land och sin ‘Sara Lisa‘, tör
att der börja på nytt att sträfva emot fattigdom, afund
och förbiseende?
Och om han fins, hvad skulle man väl kalla honom
för? Hur skulle man anse honom? Såsom en ‘mycket
dam och enfaldig karl‘, är det icke så?
Det gifs emellertid en enfald som är sublim, en enkel,
rörande storhet, hvars minne stundom fyller vårt hjerta
med ett ögonblicks hänförelse, men som vi vanligen med
våra moderna lorgnetter och binocklar icke förmå
uppfatta, eller om vi verkligen skulle skönja något deraf, så
vända vi oss föraktligt derifrån, som fåren ifrån en oätlig
rosenbuske.
Den rike bankiren hade verkligen lofvat Linneeus
allt hvad han ansåg vara frestande, men hade dermed
endast vunnit uppskof af hans hemförd och slutligen
förmått honom till en vetenskaplig resa till England i
ändamål att rikta och föröka den märkvärdiga anläggningen
vid Hartecamp.
Det var sista aftonen de båda svenska vännerna
Carl Linnseus och Petrus Arctsedius voro tillsammans i
Amsterdam, och äfven den sista, som de sågo hvarandra
i denna verlden, ehuru ingen af dem då misstänkte detta.
Man hade haft en af dessa förtroliga sammankomster
af unga vetenskapsmän, hvarom Linnaeus sjelf i sina
anteckningar talar, ‘en klubb, der det då ålåg den, som var
värd, att demonstrera något i sin sak‘ och bland hvars
medlemmar han nämner Johan Kramer såsom ‘en
slarf-vug och lidlig tysk, men med ett makalöst geni‘. Nu
hade de båda svenskarne gått in på ett värdshus för att
ännu vexla några ord med hvarandra.
Svta, 1878. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
