Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Måns Stenbock vid Gadebusch. Krigshistorisk skildring af Julius Mankell. Med karta öfver slaget vid Gadebusch (stentryck), porträtter af Stenbock och Dücker, samt 2:ne bataljscener, tecknade af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan tydning, skulle denna marsch företagits för att
kringgå danskarnes starka ställning vid Gadebusch. Men
dels är föga troligt att Stenbock på förhand kände dess
beskaffenhet, dels hade för sådant ändamål ej en så lång
krokväg varit behöflig.
Huru som helst, uppbröt Stenbock den 8 dec. på
morgonen från Eichsen och marscherade söderut öfver
Dalberg och Gottmansvöhrde. Under generallöjtnant Diickers
befäl förutsändes till det en svensk mil från Eichsen
belägna Eulenkrug ett starkt avantgarde, bestående af 300
ryttare, 1,800 dragoner och 1,700 fotgängare. När Diicker
framkom till passet vid Eulenkrug, kunde derstädes ingen
fiende upptäckas, i följd hvaraf svenska hären på
eftermiddagen ostörd genomgick detsamma och mot aftonen
intog bivuak vid byarne Klein- och Gross-Briitz (äfven
Liitken-Briitz kalladt), en svensk mil sydost om Gadebusch.
För öfrigt försökte såväl konung Fredrik, som
Fleming, i det längsta att hindra fortgången af Stenbocks
marsch och i sista stunden göra honom obeslutsam. Den
förre afsände den 8 en officer med bref angående
upprättande af det redan förut påtänkta utvexlingsfördraget.
Som det emellertid var klart, att denne blott ville
utforska svenska härens marschriktning, afsändes han under
betäckning till Wismar. Fleming afsände återigen samma
dag en annan officer med uppmaning till Stenbock, att
han ej skulle öfverila sig, utan söka förnya stilleståndet.
Men Stenbock svarade med häftiga förebråelser öfver
stilleståndets för tidiga brytande och lofvade nedsabla
både officeren och hans följe, om han märkte att någon
fiende kom honom i ryggen. Tills vidare skulle de hållas
under sträng bevakning.
Om i öfrigt ändamålet med Stenbocks aftnarsch
söderut var att hindra Flemings framkomst, så vanns
detsamma icke. Ty den sistnämnde lät visserligen Bauditz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
