Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En outgrundlig natur. Skizz af Anna A. Med 2:ne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbaka, galopperade ett par hvarf kring rundelii, och så
var ridten slut för den gången, och fålen trakterades
med hvitt bröd ur den lina mjuka handen — Allt detta
drömde Bruning — men bäst han var försjunken i sina
drömmerier, inkom kördrängen.
“Upp med dig nu, ditt gamla kräk,“ ropade han och,
liksom om det icke varit tillräckligt, för att få Bruning
på fotter, gaf han honom med detsamma en spark, som
förflyttade honom icke blott ur det förflutna och midt in i
det närvarande, utan äfven- flera alnar i spiltan.
Patronens familj, de kära gästerna inberäknade, hade
begifvit sig ut på verandan för att intaga kaffet i det fria.
Silfverkannan gjorde som bäst sin rund, då allas
uppmärksamhet togs i anspråk af en Öfver falt och åkrar
rusande häst, med en harf efter sig; man såg honom
omsider rusa mot en gärdesgård, h var efter han föll ned
och blef liggande utan att röra sig ur fläcken.
“Har man sett på den gamle utkörde kraken,“ ropade
patronen och skrattade, så att magen hoppade. “Han orkar
knappt dra längre och ändå skenar han... Nu skall han
då ovilkorligen skjutas!“
“Är det han, är det gamle Bruning,“ inföll Karl —
det vill säga den unge majoren, och så berättade han i
korthet om Brunings tycke för musik förr i verlden och
om den lilla ‘affaren4 med tanten. Fästmön skrattade
hjertligt, men majoren gick in efter det gamla
jägarhornet, för att försöka, om tonerna hade sin gamla verkan.
Öfver ängen gick han, och fästmön och Thyra följde
— De kommo dit, der Bruning låg. Blodet forsade ur
hans bog, i hvilken en tinne af jernharfven trängt in.
Karl blåste en fanfar. Det blödande djuret gjorde ett
försök att lyfta på hufvudet; nej, det gick inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
