Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne bilder från Norra Sverige. Med teckningar af Prof. P. D. Holm - 2. «Döda forsen» i Jemtland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till höger. Der dessa idoga jämtar nu skörda sitt hö,
promenerade förr gäddor och aborrar i sjögräset, och i
sjöns klara vatten speglade sig de stupande bergen, som
nu grönklädda omkransa höslätten. En blick på berget
till venster öfvertygar er om sanningen af mina ord: ett
godt stycke uppe på höjden finner ni byarne med deras
gårdar i rad, da ni deremot här nere på fält&n ser nästan
inga andra byggnader än hölador, betydligt yngre än
går-darne der uppe.
"Men när och huru har denna sjö försvunnit ?“
frågar ni. Tålamod; några Ijerdedels mil blott, och jag vill
besvara er fråga. Vår väg lemnar Bottnarne och sträcker
sig till venster uppåt öfver höga backar, tills vi komma
till Vesteredes by. Vi kunna här fastbinda vår häst och
begifva oss på en skogsstig utför det branta Stadsberget,
på hvilket nämnda by är belägen. Efter en stunds
vandring i den täta granskogen nedstiga vi till en mörk
massa af stenhällar och klippor. Ni häpnar, ni förstummas,
när ni nedträder i denna tysta dal, der ni ser
lemnin-garne efter Skandinaviens måhända märkligaste vattenfall.
Der ofvanom oss ligga i kaotiskt virrvarr de stenblock,
som gjorde första motståndet,’då Indalselfven på sin färd
till hafvet lemnade Ragundasjön. Öfver dessa sluttande
hällar, hvarpå vi stå, och i hvilka kringhvirflande stenar
svarfvat ända till 6 fot djupa hål — öfver dessa rusade
elfven framåt, allt hastigare, allt häftigare, tills hon nådde
randen af den lodrätt stupande bergväggen, då hon med
ett djerft språng störtade ned i djupet, der en förtviflad
kamp nu började mot de jättelika klippor och stenblock,
som rest sig i hennes väg. Skummande af raseri
kastades vattenmassorna 70 fot i höjd och stänkte mot skyn
sitt skum, hvari solens strålar ingöto hela sin färgprakt.
Morkt och dystert nedblickade det högresta Stadsberget
på denna jättestrid vid dess fot och återgaf med öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
