Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En konungafärd. Historisk skizz af H. af Trolle. Med 3:ne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sparre Karlskrona med 20 linieskepp, men måste dagen
der-efter ankra under Hanö för sydost storm. Ovädret varade i
8 dagar,, flera skepp förlorade sina ankare, och nödgades
återgå till Karlskrona. Flottan kom icke åter till sjös
förr än den 3 november, men en ny storm af syd vest
dref den ännu en gång tillbaka, och flera skepp förlorade
master och stänger. Nu var man inne i början af
december månad, naturförhållandena lade oöfvervinneliga hinder
för svenska flottan att gå till sjös och undsätta det
belägrade Stralsund, inom hvars murar hungersnöden rasade
och hvarest soldaterna endast hade uselt hästkött att
lifnära sig med. Snart tog äfven denna sista utväg att
uppehålla lifvet ett slut, man var bragt till det yttersta
men det oaktadt ville kung Carl hvarken höra talas om
kapitulation eller att, genom en ännu möjlig flykt
sjövägen, sätta sin person i säkerhet. Den 7 december
hade han gjort ett djerft utfall och utanför stadens
murar levererat sina fiender en batalj, én strid, som visade
att det svenska modet och tapperheten ej förbleknat
efter Pultavas stora olycksdag, men som ej hade åsyftad t
resultat, att drifva fienden från Stralsund och upphäfva
belägringen. Öfvermakten var för stor och Carl nödgades
åter draga sig inom murame efter att hafva lidit en
betydlig förlust.
Det är den 9 december 1715, således tvenne dagar
efter den sista stora striden utanför stadens vallar.
Vint-rens likdok betäcker den hårdt frusna marken. Från de
belägrandes batterier dåna kanonernas åskor och endast
svagt besvarar fästningen deras’ eld. Konungen har låtit
kalla generalmajoren Carl Gustaf Dueker till sig för att
med honom hafva en enskild öfverläggning rörande ett
nytt, af konungen beslutadt utfall. Diicker, en äkta soldat
och en af de mest framstående hjeltarne i hjeltekonungens
forna här, hade följt Carl, alltifrån slaget vid Klissow, pä
de flesta af hans fälttåg, samt derunder stigit i graderna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
