- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1878 /
112

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En konungafärd. Historisk skizz af H. af Trolle. Med 3:ne teckningar af C. G. Hellqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Gör allt hvad i er förmåga står, kapten, och kom
ihåg, att Sveriges öde på sätt och vis hvilar uti edra
händer,44 yttrade Diicker, i det han tryckte kaptenens hand.

Ankarkrona lemnade rummet och skyndade ner till
hamnen. Decemberqvällens skuggor började att lägra sig
öfver land och haf. Himlen var klar och kölden skarp.
En bitande nordlig vind satte drifisen i rörelse och
framkallade detta brakande, egendomliga ljud, som då låter
höra sig. Öde och tom låg hamnen och vinterqvällens
stjemor speglade sina strålande klot i den blanka isen.
Ankarkrona var djupt nedslagen, han insåg att någon
räddning för konungen sjövägen ej var möjlig. Han stod
just i begrepp att återvända för att meddela Diicker sina
sorgliga iakttagelser, då hans uppmärksamhet fastades
vid en person som ‘rullade4 ner till hamnen. På den
vaggande gången och på drägten märkte kaptenen lätt
att det var en sjöman. Främlingen stannade helt nära
intill kaptenen, såg på himlen, såg på drifisen och
mumlade derefter halfhögt:

“En bister köld, det brakar och dånar i isen som
kanonskott. Min gamla Hvalfisk tål ej vid att skamfilas
af isstyckena. Jag måste ut till min skuta och få den
ut på fritt vatten. Det här duger platt intet/4

Ankarkrona hade hört hvad sjömannen yttrat.
Kaptenens ansigte upplystes af en glädjeblixt. Främlingen
hade talat om sitt gamla fartyg, hvilket han sade sig
vilja föra i säkerhet för drifisen. Här fanns då en
möjlighet att rädda konungen. Kaptenen gick fram till
sjömannen.

“God afton,44 helsade kaptenen. 44En skarp köld,
intet fartyg är synligt i hamnen.. Förmodligen är ni
sjöman, eller hur?44

“Rätt gissadt,44 svarade mannen, i det han förde
handen till sin stora ludna mössa. 44Jag är skeppare och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1878/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free