Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Josefina Wettergrund af Claes Lundin. Med porträtt af Josefina Wettergrund (Lea) graveradt af C. L. Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berg, då hade sin bostad, men sedan lefde barnet i många
år i Karlshamn, der det tidigt fick smak för läsning och
äfven för att sjelft försöka sig i författarskap. Lea skall
i sin barndom hafva läst allt möjligt, som hon kunde
komma öfver, utan att någon ledde denna läsning, och
sjelf hade hon naturligtvis icke då någou förmåga att
skilja mellan dugligt och odugligt. Hennes barnsliga
inbillningskraft var ständigt sysselsatt genom de
bilder, som läsningen framkallade. Sjelf har hon omtalat,
huru hon en gång i en gammal kista uppe på vinden
hittade en bok utan början och slut samt dertill skrifven
på danska. Detta hindrade henne icke att genast börja
läsa boken. I förstone begrep hon icke ett ord af allt
som stod’ der, men sedan hon genomläst den eviga luntan
ett par gånger, hade hon språket temligen klart för sig
och kunde då njuta af skildringen, hvilken handlade om
ett barn, som man beröfvat dess rättigheter. Då slutet
af skildringen icke fans, kunde man genom läsningen
icke fa reda på, huru det gått med det stackars barnet.
Derpå tänkte den då nioåriga flickan dag och natt och
gjorde sjelf upp åtskilliga planer för att sätta bokens
hjelte in i hans lagliga rättigheter.
På det sättet sysselsattes den unga flickans
inbill-ningskraft oupphörligt. Det märkliga är att denna
läsning utan all urskilning, hvilken kunde hafva förderfvat
så mången annan, icke haft något ofördelaktigt inflytande
på Leas författarskap eller på hennes sätt att se verlden
och döma öfver förhållandena. När hon först började
dikta, kunde hennes alster väl icke vara helt och hållet
fria från att smaka något af ‘läsefrukter‘, med den
smaken försvann snart och har sedan aldrig kommit tillbaka.
Hvad Lea diktar, det tager hon icke ur böcker, utan
från sin egen friska bildningsgåfva, hvilken hemtar ämnena
omedelbart ur lifvet omkring sig. Det påstås också, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
