Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Josefina Wettergrund af Claes Lundin. Med porträtt af Josefina Wettergrund (Lea) graveradt af C. L. Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon år 1866 flyttat till Stockholm, lemnat bidrag till
flera tidningar, men under loppet af år 1871 kom hon
på den tanken, att sjelf gifva ut en tidning, och den
tanken mognade till handling: från och med år 1872
utkom det af Lea redigerade och till större delen äfven
skrifna bladet Svalan, som kallade sig illustrerad
veckotidning för familjkretsar och hvilken i dessa kretsar
mottogs med mycket deltagande samt snart vann en icke
obetydlig afsättning öfver hela landet.
Svalan var ett i den periodiska pressen öfverflyttadt
uttryck af hvad som utgör grundväsendet i Leas
författarskap : den glada, om också ej alltid så djupa
verlds-åskådningen, det enkla och hjertliga, samt
menniskovän-liga, för upplysning nitälskande, men som icke vill bryta
många af de gamla skrankorna, som till och med är
sjelft något inskränkt, när det gäller frågan om qvinnans
rätt och hennes betydelse i samhället. Lea hör i alla
afseenden till de stilla i landet, och en revolutionär tanke
har ännu aldrig uppstått hos henne. Hon ömmar för
alla olyckor och anstränger sig för att lindra hvarje
slag af nöd, hvarpå hon i ord och handling gifvit
mångfaldiga, ganska verksamma prof. Hon finner i samband
dermed rättvist, att en gift qvinna må kunna förfoga
öfver hvad denna med sitt arbete förvärfvat. Men talar
någon om qvinnans likberättigande med mannen för öfrigt,
då är Lea ej med längre.
Det var också derför som Svalan aldrig fick
innehålla något som kunde tydas som ett, om äfven aflägset
gillande af sträfvandena för qvinnans verkliga rättigheter.
Lea ville hellre hos sin allmänhet inprägla, att qvinnans
verksamhet skall vara noga begränsad inom ‘hemmets
stilla verld‘, och för Öfrigt nöjde tidningsutgifverskan sig
med att framställa bildande och roande skildringar ur
naturen och lifvet, att i sitt blad sammanföra lefnads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
