Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En anspråkslös eftermiddagsbjudning för fyrtio år sedan. Skizz af Lea. Med illustration af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man finner att jag var känd. Jag beslöt att antaga
vilkoret, hur hårdt det kunde vara, och i fulla drag njuta
af de civiliserade fröjdernas bägare, någonting som för
mig hade åtminstone nyhetens behag.
Frun, som hade kalas, var en tunnbindarenka, ganska
förmögen och ännu mera originel. Någon modejournal
hade hon troligen aldrig sett, och om hon fatt se någon,
skulle hon skänkt honom sitt förakt. En snäf, svart
kamlottsklädning omslöt oförändrad sedan många år
tillbaka hennes kantiga figur, och hornkammen reste sig
oförskräckt i nacken. Der den slöt, ringlade sig en liten
gråsprängd fläta, likt en slumrande esping vid foten af
en bergshäll. Högvext och ordkarg var hon, och om
hon någong&ng talade mera än vanligt, hade hon kanske
gjort tätare visiter i det lilla blåmålade väggskåpet, än
radligt var för helsa och renommée. Hon hade gjort
sådana, påstods det, ända se’n gubben, lille Brynolf och
Svante, den svarta katten, lemnade detta jordiska.
Lille Bryaolf var hennes stjufson och den ende, på
hvilken hon slösat en ömhet, hvaraf man nästan skulle
trott henne oförmögen. Gubben och Svante kommo i
andra rummet. I alla fall var denna tredubbla förlust
mera än hvad hon orkade bära på ett oklanderligt sätt.
Bildning hade hon ingen; en varmare religiös känsla
hade aldrig blifvit nedlagd i hennes själ — alltså bar
hon sin sorg så godt hon kunde. Hon grät, när hon såg
små pojkar och svarta kattor och suckade när en
beskedlig gubbe kom inom hennes synkrets. Derefter gjorde
hon en titt i det blå skåpet och drog på mun åt alltihop
— médan det sved i hjertat.
Och nu skulle hon hålla kalas.
Anledningen var högtidlig. Hennes bror,
kopparslagaren, en gammal enkling, hade i dagarne förlofvat
sig med en fyrtioårig rik enka, danska till börden, röd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
