Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre nordiske målare (Hugo Salmson, Wilh. Wallander, Carl Hansen) af C. Eichhorn. Med afbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är det just figurerna, som bestämdast vittna om
främmande härkomst. Hvarken den unga eller de äldre,
knappast den lilla flickan, äro daltyper, hur noga än
drägten och bohaget kopierats; de äro till större delen —
parismodeller. Denna tvedrägt mellan sceneri och
sammansättning å den ena, de uppträdande personerna å den
andra sidan är ett skarpt betonadt exempel på hvad vi
ofvan menade med det främmande medium som lägger sig
mellan bilden och åskådaren vid många taflor af nordiske
mästare. Men också är taflan utförd i Paris och eger
till upphofsman en konstnär som nu i tio år tillhört
verlds-staden. Hr llugo Fredrik Salmson, elev och numera agréé
af vår konstakademi, fick nämligen år 1867 dennas
resestipendium och behöll det i fem år. Under dessa och
sedan fortfarande har han i Paris sökt och vunnit sin
vidare utbildning. Herr Salmson, ännu en ung man,
tillhör numera helt och hållet det lands konst der han ned
satt sig. Ett särdeles tilltalande bevis, om än i liten
skala, gaf han härpå i en kabinettspjes “1 det gröna“,
som var synlig på akademiens utställning i år. Dess
mjuka, eleganta hållning i form och färg, dess fina arom,
om vi så få uttrycka oss, visade att herr Salmson
fullkomligt gjort sig förtrogen med fransk uppfattning, och
att han i afseende på teknik slutit sig till den skola
hvars berömdaste representant är Meissonnier. Om
fäderneslandet far återbörda denne verkligt begåfvade konstnär,
förefaller åtminstone tvifvelaktigt. Det är deremot ej
fråga om, att ej detta är en stor förlust för vår konst.
Men hon har fått vänja sig vid dylika.
Vända vi oss nu till den täcka idyllen derute i fria
luften, mellan de vajande sädesaxen under den klara
nordiska sommarhimmelen, så fläktar en annan
individualitet oss till mötes. I den förra bilden var det, trots
all dess onekliga virtuositet, något af skola, af tillärdt, ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
