Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våren. Verser af Fr. Hedberg. Med en afbildning af Julius Kronbergs tafla «Våren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så hviskade våren med ängslig mimik,
Allt mera förbryllad af mängdens kritik;
Men jag smög mig fram ur min ensliga vrå
Och talade halfhögt och tröstande så:
“Den vår, som naturen oss ger på vår stig,
Döms lika så skiftande som man dömt dig!
Den ene ny lifskraft af vårvinden får,
Den andre af svårmod bekajas hvar vår.
“Den ene får snufva, den andre hektik,
Den tredje sig hänger på närmaste spik;
Och ändå är våren vår skönaste tid,
,Der jorden den smyckar med blomster och frid.
“Förvånas ej derför att af vår publik
Din blomstrande bild underkastas kritik;
Men le från din molnbädd så gladt som tor ut,
Och kasta de sprickande knoppame ut!
“Det finnes bland skaran som kommer och går
Helt visst en och annan som bilden förstår;
För desse helt lugnt stanna qvar på din sky,
Och låt icke pratet och klandret dig bry!“
Mig tycktes gudinnan såg gladare ut,
Och storken flög raskare fram än förut,
De knubbige pojkarne skrattade käckt
Och varmt kring min kind spelte vårvindens flägt.
—ed—.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
