Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf, Prins af Wasa. Skizz af Claes Lundin. Med porträtt af Prinsen af Wasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gång i det derpå följande årtiondet hörde man
prinsens namn åter nämnas, då han gjorde sin högtidliga
in-saga mot Oskar den förstes uppstigande på Sveriges tron.
Ät den kraftyttringen skrattade man, och konung Oskar
svarade derpå, som allmänt kändt är, genom att upphäfva
förbudet af 1812 mot all gemenskap med den afsatte
konungen och hans familj. Sedan vardt det åter tyst
omkring prinsens af Wasa namn. Att han, utan att vara
dertill genom något slägtskap berättigad, tagit
Wasa-namnet oroade icke någon och väckte ej heller någon
förargelse. Man tänkte ej ens derpå.
Prinsens lif förflöt helt och hållet obemärkt. Han
hade gått i österrikisk krigstjenst, men tyckes hafva
saknat förmåga att föra något befäl. Största delen af
sin tid tillbragte han på resor, och han uppehöll sig än
här än der vid hofven i Tyskland, men hade likväl, som
sagdt är, sitt egentliga hemvist i Wien. Svenska
språket glömde han aldrig. En landsman, som för några få
år sedan besökte honom i Wien, fann att han talade
detta språk felfritt, men likväl icke utan någon
ansträngning. Han kände deltagande för sitt fädernesland och
tycktes äfven hafva ganska mycken reda på dess
förhållanden, äfven om hans uppmärksamhet i det fallet
under senare år icke alltid höll jemna steg med de nyaste
tilldragelserna i Sverige.
Hans enda dotter, Carola, drottning i Sachsen, var
naturligt nog den som oftast såg den gamle komma på
gästning. I Sachsen slutade han också sina dagar, i
Pillnitz bredvid Dresden, den 5 augusti 1877. Ingen
sorgefest hölls i Sveriges kyrkor; inga klockljud hördes
från Riddarholmens torn; i tysthet försiggick hans
be-grafning i de rum der lian aflidit; till Holstein-Eutinska
familjegrafven i Eutin fördes hans stoft. Der hvilar nu
den som med orätt kallats den ‘siste Wasaättlingen‘, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
