Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 4. Carl Wilhelm August Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Wilhelm August Strandberg.
“Vi skola söka sanningen ... söka heDne i formen,
i lifvet, i tanken!“
De orden uttalades med en varm handtryckning och
en djup blick af den man, hvars namn ofvan ristats, till
den som här dristar sig att i snabba drag erinra om
hans lifsgerning. Och Lundagårdens kronor darrade af
det tusenstämmiga
sorlet, af jublet, af de glada
skratten, helsningarne,
talen och tonerna från
de skaror, som här
hvimlade i den ljumma
som-marqvällen, hit samlade
tor att fira det
Karolinska universitetets
200-åriga tillvaro. Väl hade
snart ett fjerdedels
sekel försvunnit i det
hemlighetsfulla svalg, som
mången kallar intet,
men kanske är allt, för
så vidt tiden skrinlägger,
men blicken var lika
klar och skarp, bröstet
ännu höghvälfdt, som då han, med vårmorgonen Öfver lifvet,
här på samma ställe i högsommaren 1845 talade ord, som
rörde hjertan, på ett rytmiskt mål som ej bådade, utan
tedde skalden.
Då hade den skandinaviska nordens ungdom samlats
i biskop Absalons gamla stad — och det var på den
tiden en statsangelägenhet, som kom nådenes sol att gå
i mulna moln både i östan och sunnan — då vexlade
ock på Lundagård tal och skålar, brödralöften och om-
Carl Wilhelm August Strandberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
