Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 7. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
singfors’ Morgonblad4, hvari han hämnades på sitt sätt
eller rättare straffade med sin märkliga uppsats: ‘Några
ord om Svenska Akademiens valspråk: Snille och Smak*,
undrande öfver att hon ännu bär i skölden dessa ord,
‘när dagens hjeltar länge sedan lärt publiken att läsa ut
dem som platthet och alexandriner*. Det låg något af
Thorilds kraft i piskslängarne, men dessa voro måttade
med säkrare hand och redigare tanke.
Runeberg skref äfven en skarp uppsats, som han
kallade ‘En blick på Sveriges nu gällande poetiska
litteratur*, hvilken var så mycket märkligare, som den gälde
ej blott fosforisterna, utan äfven svenska nationens afgud,
Tegnér. Runeberg skönjer hos honom ‘föga någon skymt
af ideal, ja, icke ens en strid, som skulle röja hans aning
om ett sadant. Det lugn och den friskhet, hans poesi
uttalar, äro icke följder af en glad blick i en natur, som
blottat för honom sin skönhet, utan fast mera af en
re-flexionsförmåga, som är stolt i sin kraft, och af ett välde
öfver den yttre formen, för hvilket ingen svårighet är
oöfvinnerlig.*
Det är ett skarpt, men ock. skarpsinnigt omdöme.
Det ligger deri onekligen ett mått af sanning, som vi nu
både kunna erkänna och verkligen delvis erkänna. Men på
sin tid väckte det ett oerhördt uppseende. Det var nästan
ett tempelskändande. Tegnér var dock icke den ende,
som fick känna tuktoriset. ‘Då Tegnér är stor i en art,
som är utom och mindre än den sanna poesin, är von
Beskow i samma art af andra rangen.4 Atterboim
‘Lycksalighetens ö‘ har några blixtar af inspiration, men är
alltför mycket sväfvande, oredig och ofulländad att kunna
fa namn af ett verkligt poetiskt konststycke, och ‘ännu
mera otydliga, excentriska, ofta falska äro mängden af
Atterboms små stycken*. Lmgs arbeten uthärda i
Runebergs ögon ‘ej jemförelsen ens med de klenare af gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
