Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 9. Erik Magnus af Klint - 10. Richard Dybeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ingalunda gjorde buller af sig. Men då adelns
sjelf-skrifna representationsrätt vardt all, och Klint invaldes i
första kammaren af Östergötlands landsting (1877 af
Elfsborgs), blef han något lifaktigare i den egenskapen. Hans
hufvudämne var, såsom väntas kunde, försvarsfrågan och
härens ombildning. Ursprungligen vän af
indelningsverket, öppnade dock fransk-tyska kriget hans, som mångas,
ögon för nödvändigheten af tidsenligare, om än mera offer
kräfvande, härordning, och han talade sedan derför i
för-svarskomitén. Det var ej den minsta af hans sorger,
såsom tänkande patriot och militärkunnig man, att
riks-dagskamrarne i den saken aldrig kommo från ‘på stället
marsch‘, en evolutionsparodi på hvilken det nu snart
borde vara slut.
En ärans man i allt, pligttrogen, god kamrat och
chef, bortrycktes Klint den 26 maj, följd till grafven af
sin konung.
Richard Dybecks
namn förekommer väl ej i vårt stora biografiska lexikon
öfver namnkunnige svenske män, men nog var man i
många svenska landsändar kunnig om det namnet, och
nog kände man i Yitterhets-, Historie- och
Antiqvitets-akademien till personen. Det kan riksantiqvarien och
dennes bisittare öfver våra fommärken vitna. Han tog
hårdhändt i mer än en gång. Nå, han var van att bryta
i stenbunden mark och handskas med benhårda skallar.
Men han var äfven van att lyssna till hornlåtar och
vallvisor, och om mycket af hans fynd är ergigt, har han
dock äfven åter bragt i dagen mycket guld. Och dertill
hör den sköna sången, ‘Du gamla, du friska, du fjellhöga
nord ...‘; orden af Dybeck. För hvad han verkade skall
han ha tack i kommande dagar, om än samtiden ej alltid
uppskattade det. Mången står i solen och skymmer sig sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
