Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Fredrik Lindblad. Minnesteckning af Jacob Axel Josephson. Med stålsticksporträtt af Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom sjelf. Om än i dikterna ott och annat drag erinrar
om författarens förtrogna ställning till fosforismen, var det
dock sammansmältningen af poesi och musik Lindblads
författarskap, som bidrog att göra hans sånger så i hög
grad tilldragande.
All denna framgång på författarebanan började dock
i några af de inhemska musicis ögon blifva för stor. Man
väntade på tillfälle att kunna stäcka den
förtjusnings-feber, som ej ville veta af något annat än Lindblads och
(ieijers sånger. Den senare, såsom blott dilettant, ville
man ej anfalla — han var dessutom på så många
områden en storman i snillets verld, och man ansåg sig ej
kunna vinna mycket med ett försök att på musikens plan
skjuta honom något å sido. Annat med Lindblad, med
hvilken man hade gemensamma sträfvanden. 1844
utkom det sånghäfte af Lindblad, deri bland andra sånger
Hjertats vaggsång, Föresats, Den skeppsbrutne vittnade om
sin författares ej tynande diktarådra. I detta nya häfte,
isynnerhet i den Öfvergifna, forekommo emellertid några
nya harmoniska vändningar, i hvilka de ifrågavarande
inotståndarne sökte anledning till strid. Och strid biet*.
Utom musikreferenten i Post- och Inrikes Tidningar*)
öfvertog en bekant musikkritiker — Aftonbladets —u —
den för honom angenäma delen att söka medelst kritik
taga från L. några blad af den lager, med hvilken
allmänheten krönt honom. Denna kritik var både obefogad och
hänsynslös, och L., som eljest lefde ett lif, skildt från den
offentliga musikverldens äflan, var för ömtålig att i lugn
fördraga fabricerandet af kritiska otidigheter. Att han i
denna sak tillkallade utländska auktoriteter att försvara
de anfallna harmonierna, ansågs af mången som en
svaghet, då han hos sakkunniga sjelf gälde som en större
*) Enligt motrecensenteus i Dagl. A. uppgift J. M. R
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
