- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1879 /
35

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blå. Skizz af Claude Gerard. Med 4 illustr. af C. Larsson och N. Janzon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Der inne i sällskap med några kor och getter låg
hustrun på litet halm, Ö1V erbredd med en fårskinnstall, och
tre små barn trängdes vid skjutluckan på väggen för att
se de ‘kungliga herrarne1, d. v s. en kock och ett par
betjenter, stiga ur på gården framför stugan.

Just i detsamma öppnade den unga flickan
stalldörren och gick fram till hustrun, som matt och
febersjuk betraktade* henne.

“Har du slutat nu, Nia Kitti... och gjort allting
ordentligt ?“ sade hon och reste sig upp på armbågen.
“Kära mor förmanade mig att göra riktigt rent, men
den här frossan har alldeles knäckt mig i dag...“

“Åh, nu är det lika bra, som om ni skulle ha gjort
det sjelf,“ svarade Nia Kitti brådskande och ryckte till
sig sin halsduk och sin tröja, som voro upphängda bland
andra klädespersedlar på en bjelke i taket.

“Var det kungen som kom nu?“ återtog den sjuka.
“Nej, det var några andra, för det var Petter som
skjutsade dem.“

“Går du ledan hem nu?“

“Ja, det är ingenting mer att göra här; och bara
frossan har släppt er, så kan ni nog vara till hands åt
dem om det behöfs.“

“Ahja, i morgon är min goda dag, då kan jag nog
gå upp, men det vore väl om du stannade här i qväll.“
“Det kan jag icke; jag lofvade morfar att komma
hem till natten,“ svarade flickan, nickade till afsked åt
hustrun och försvann genom bakdörren åt skogen till.

Nia Kittis morfar, fiskaren Ukko, bodde en half mil
derifrån på östra stranden af ön, och ehuru den unga
flickan nästan mera sprang än gick den vilda obanade
vägen genom skogen, var det mörkt då hon kom ned till
stranden, men hon kände så väl hvarje sten och buske
kring stugan der hon växt upp, att det icke behöfdes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1879/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free