Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blå. Skizz af Claude Gerard. Med 4 illustr. af C. Larsson och N. Janzon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ene var en vacker karl med mörkt hår och
skägg, skarpa, djupt liggande ögon och ett hårdt och
dystert drag kring de tunna läpparne, som skuggades af
långa neddragna mustacher. Han var klädd i finska
gardets släpuniform, gick fort och smög sig mellan ris
och buskar med en viss skygg och ifrig brådska, allt
emellanåt förande handen öfver sin väl tillknäppta kolett,
liksom han behöft lugna sig genom att höra prasslet af de
styfva hopvikna papper, som han bar i bröstfickan.
Den andra var fiskarflickan Nia Kitti, som klädd i
sin bästa kjol, sina köpstads-skor och det dyrbara blå
perlbandet om halsen, med klappande hjerta och
flämtande under bördan af de anförtrodda militäriska sakerna,
skyndade uppför berget att möta sin älskare vid vårdkasen.
Ett stort stenkummel, uppfördt på högsta stället af
Lemlands udde, ännu öfvertäckt med askan efter den eld,
som helt nyss signalerat fiendens infall i landet och
sammankallat trupperna, var mötesplatsen hvarom den
gamla Malena talat, och det var Isak Blå som först
hann dit.
Han såg sig omkring med vilda och tankspridda
blickar och den som kunnat observera uttrycket i hans
ansigte skulle genast hafva funnit, att det visst icke var*
ett kärleksmöte hvarpå han tänkte.
Knappt hade han satt sig ned på en stubbe i deu
afsvedda mossan innan Nia Kitti syntes mellan tallbuskarne;
hon kastade renseln och geväret för hans fötter och lade
sina armar om hans hals, i det hon häftigt och ännu
andfådd efter den hastiga gången utropade:
“Hur är det, Isak!... Jag har icke sett dig på så
länge ... Hvarför skickar du till mig din bössa och ...“
“Tyst! Tyst, för tusan! Du skriker så det genljuder
i skogen,“ svarade soldaten och såg sig förskräckt om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
