Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Georg von Rosen. Lefnadsteckning af Carl Rupert Nyblom. Med stålsticksporträtt af v. Rosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
draperier öfverhängda, köttlösa leder än efter lefvande
modell. Men oaktadt det abstrakta, som ligger i denna
bjerta färgmotsats, och det typiska i dessa båda
sido-figurer, som påminna om ‘‘kolsvart fogel4* och “snöhvit
fogel4< i Frithiofs frestelse, hafva dock begge tått ett fullt
lefvande uttryck. Förmodligen hade icke Göran Person
i verkligheten ett så djefvulskt utseende, som han här
{att, och om Karin Månsdotter vet historien berätta, att
hon varit en fyllig och välbildad qvinna; men de passa
dock väl in i taflans hela ton, och de utgöra en
karakteristisk omfattning åt den ypperliga bilden af den halft
vansinnige konungen, denne den mest talande målsman
inom vår historia för renaissancens ytterlighet. För öfrigt
är rummet fyldt med en mångfald af intressanta, men ej
på det helas bekostnad intresseväckande föremål. Dock
— motsatsen mellan Erik å ena sidan och de båda
sido-figurerna å den andra beror ej blott på denna, i lefvande
drag framlagda symbolik, utan den torde äfven bero på
bestämda stilmotsatser. De båda källorna för konstnärens
form, de båda ideal, som han velat sammansmälta, det
nordiska och det italienska, hafva nämligen här synbarligen
nalkats hvarandra. Lika nordisk, som den öfre delen med
Karin och Göran Person — hvilkas förebilder återfinnas i det
äldre nederländska och tyska måleriet — i stil, i
uppfattning och formgifning är, lika afgjordt fläktar något
veneti-anskt ur Eriks bild i taflans nedre halfva. Detta är en
två-fald, hvilken dock i taflan knapt gör sig gällande som en
motsats; ty det egendomliga är, att ehuru grefve von
Rosen sålunda tillegnat sig främmande och förgångna
ideal och stilar, har han dock förmått att genomtränga
sin framställning med något, som är hans personliga
egendom. Han har målat i tidehvarfvets anda ungefär så,
som en lärjunge till Holbein skulle ha målat, om han
fått tillfälle att göra ett besök hos de venetianska
vännerna på andra sidan Alperna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
