Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liten blåklint. Poem af Tammelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LfTEN BLÅKLINT.
67
Den lilla vackra blomman, hon ber så mången bön,
Som blott det rena sinnet kan tänka ut så skön,
Och systrarne lyssna uti hagen.
Och så den lilla blåklint i fromma tankar ber,
Och hjessan hon blyg mot ljuset höjer:
“Haf tack, o Fader käre, som sol och skugga ger
Och hos de ringa uti kärlek dröjer!
Hat* tack for hulda skyddet, som du min ungdom gaf,
För vaggan, du mig bäddat, som äfven blir min graf,
När lien till jorden ned mig böjer.
Du, som din godhet visar uti det minsta strå,
Hom aldrig från dina barn vill vika,
Se till de runda axen, som öfverfylda stå,
Blott bäfvande att sina löften svika!
Förbarma Dig, o Herre, och gäcka ej det hopp,
Som under säker tillit till Dig nu blickar opp
Och bidar på skördar glädjerika!“
Ocli liten blåklint tystnar, der far en hvirfvelvind,
Som sköflar dess himmelsblåa krona;
Dock ler hon under smärtan, fast bleknad är den kind,
Att Herrans hand täckts runda axet skona.
Xär skördeanden kommer, då är hon icke mer,
en oafvändt mot höjden i döden än hon ser,
Som hörde hon Edens klockor tona.
Tmnmelin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
