Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befriaren. Romantiserad berättelse från Engelbrekts tid af Georg Nordensvan. Med 2:ne illustr. af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mörk och dyster ligger Gripsholms borg vid Mälarns
strand. Fästets murar äro något förfallna, och dess enda
torn ser ej ut att kunna trotsa en fiende. Der bor danske
fogden herr Hartwig Flögh med sin dotter, sina s ven ner
och en ganska fåtalig knekthop.
En ung man iklädd en krigares drägt och bärande
danska fargerna på sin hatt rider fram mot borgen.
Vindbron sänkes, porten släpper honom igenom och sluter
sig efter honom. Utan att förspilla ett ögonblick hastar
han in i boningshuset och mötes i salen af en ungmö,
fager och vän men for tillfället sorgefull och orolig.
“Sven! Guds moder vare lofvad, att du är här igen!“
utropar hon.
“Thyra! Guds fred!“ yttrar han slutande den
darrande tärnan i sina armar. “Du darrar — hvad står på?“
“Ack, min Sven, du bör veta, att min fader talat
hela morgonen med Mickel Larsen der inne i
lönkam-marn.“
“Hvad nedan? Förskräcker det dig?“
“Jag har nödgats höra ett ord ibland. Han vill
skilja oss.“
“Mickel? — Jag har märkt det. — Han har dig
kär, den lumpne skälmen, han som alla hata, han som
plågar våra svenska bönder, så ofta han har tillfälle
dertill “
“Om min fader skulle gynna honom sade Thyra
tveksamt.
“Ej troligt, ehuru Mickel är dansk, — det är en
fördel i fogdens ögon. Men jag skall spärra vägen för
honom! Väl är jag sjelf en ringa man, men i mitt bröst
klappar ett svenskt hjerta —“
“Hvad menar du?“
“Ja, Thyra,- jag kan ej dölja något för dig. Jag är
ej den samma nu som i går. I drömmar har jag gått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
