Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befriaren. Romantiserad berättelse från Engelbrekts tid af Georg Nordensvan. Med 2:ne illustr. af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.
Då Mickel Larsen lemnade fogdens rum, riktade sig
hans tankar mot ett enda mål: hämd! Att störta Hartwig
var ej svårt, knektarne voro tveksamme, antingen de
skulle fly från den svaga borgen eller derstädes utsätta
sig för de uppretade bondehoparnas raseri. En gnista
blott behöfdes för att fa elden att flamma högt; ett ord
och Gripsholms besättning hade fattat sitt beslut. Några
timmar efter det Sven ridit ut öfver vindbryggan, drog
soldathopen bort lemnande sin herre qvar på borgen.
Den gamle tjenaren, som ensamt blifvit trogen, stängde
porten efter den usla skaran.
Men ännu var ej Mickels mål uppnådt. Det gälde
nu att få skön Thyra i sina händer och att fora henne
långt bort från dessa trakter. För Hartwig skulle
förlusten af hans enda barn varda den svåraste pröfningen;
först derigenom blefve hämden fullständig, och för Mickel
kunde ej all jordens skatter ersätta den fagra ungmön,
som vågat med förakt stöta honom ifrån sig.
Då Mickel sett knektarne draga bort, smög han sig
in i en tät skog i närheten, satte handen för munnen och
lät höra en låg men genomträngande hvissling. Denna
besvarades genast af ett likadant ljud på afstånd, och
inom kort framsmög en man från det inre af skogen.
“Erik!“ tilltalade honom Mickel. “Led hästarna till
den der stugan i tätaste skogen och håll dem i ordning.
Kom sedan hit tillbaka. “
Tjenaren skyndade bort och återkom ej, förr än det
blifvit skymt på aftonen. Nu skyndade båda hastigt
öfver den slätt, som skilde skogen från sjön, stego i en
liten båt och rodde skyndsamt dolda af qvällens skuggor
öfver det vattendrag, som då omgaf Gripsholm på alla
sidor. De styrde kosan till en liten af buskar dold port
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
