- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1879 /
83

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befriaren. Romantiserad berättelse från Engelbrekts tid af Georg Nordensvan. Med 2:ne illustr. af C. G. Hellqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Hvad menen I?“

“Spörj icke mera! Gå! —“

Der stodo de nu mot hvarandra, våldets man och
rättens. Hartwigs blick mötte Engelbrekt». Konungens
fogde stod inför sin domare, den hatade folkhöfdingeu
-han anade sitt öde och fann sig deri ined uudergitvenhet.

‘‘Hartwig,“ sade domaren efter en stunds tystnad,
“h varför har du förtryckt mitt folk?*1

Den tilltalade såg upp. Han hade väntat sig före
bråelser eller förbannelser, lian hade beslutat att möta
dem med lugn och mod, som det höfdes en man, men
nu, då han hörde sin öfverraaus milda röst, mera
påminnande om en väns än om en domares öfver lif och död,
nu såg han upp med största törundran målad i sitt anlete
och visste ej, hvad han skulle svara. Engelbrekt fortfor:
“Jag vet, att du ej hört till bödlarnes antal, men i
skydd af ditt namn, din makt ha dina underlydande öfvat
svarta bragder, som ej kunna lemuas ostraffade. “

“Så tag mitt lif!“ afbröt Hartwig.

“Ej än!“

“Jag forstår! Din hämdtörst släckes ej af mitt blod.
Man sade likväl, att du var en ädel man. — Jag vill ej
skonas, ensam som jag är nu, då jag torlorat allt, som
varit mig kärt på jorden. “

“Med lifvet godtgöres ej ett sådant fel som ditt!“
sade Engelbrekt.

“Jag har fullgjort min konungs befallning, ej min
egen vilja!“ sade Hartwig sakta.

“Om konungen befaller dig döda en broder, lyder
du honom då?“

Ater stod fogden stum. Nej, nej, ropade hans inre
röst till svar på detta spörsmål, och likväl kunde han
ej neka till, att de danske tbgdarue lydt sin konung i
allt, både god t och ond t samt ofta gått längre, än
her-skaren velat. Något tveksamt yttrade hau slutligen:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1879/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free