Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varnhems kloster. En diktcykel af Ernst Beckman. Med 5 teckn. af C. Larsson - 3. Jarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ut att andas, lefva — synda !
Mera aflat fås härnäst.
Gömd i pelarns skugga dröjer
Silfverhårig gubbe blott,
Hjessans höga hvälfning röjer
Herskartankens riddarslott,
Ögats låga, halft utbrunnen,
Lyser skarpt och norrskenskallt,
Och det hårda drag kring munneu
Bjuder: lyd! när jag befallt.
Det är han. Stolt ses han skrida,
Till kapellet går hans färd.
När han låter kappan glida.
Blixtva jarlaked och svärd.
Det är Birger, Sveriges förste,
Unga kungens stränge far,
Han bland tidens män den störste.
Fast han aldrig kronan bar.
Är han vred? Han svärdet trycker,
“Valdemar", han mumlar tyst,
Vred? Se, kring hans läpp det rycker,
Droppar ögonhåren kysst.
Vred? Till grafven der hon drömmer,
Ingeborg, hans mandoms sol,
Går han osedd nu och glömmer
Högheten kring jarlens stol.
Stilla, främling, låt ditt hjerta
Klappa dubbelt tysta slag!
Ej han ane i sin smärta,
Att du skådat honom svag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
