Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leksand. Skizz af Eva Brag. Med afbildning af J. J. Exners tafla «Dalfolk samlade vid ingången till Leksands kyrka»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
band omvirade flätor äro uppfastade kring kullans nacke,
och deröfver bär hon en tätt åtsittande mössa af rödt
ylletyg, framom hvilken skjuter ett tum af den hvita,
spetskäntade tinvpen, då deremot hustrun har hvit,
spets-kantad, baktill hoprynkad mössa; brokiga kattunsmössor
förekomma äfven, ehuru mera sällan. Halfhandskar af
kiipping eller sämskskinn och i många fall rödrutiga
schalar brukas vid kyrkofärder och andra utflykter. Till
den stora högtidsdrägten äfvensom till bruddrägten höra
gröna vadmalskjolar med röda, rikt och brokigt broderade
sidenlif, blå eller röda förkläden af schalong och hvita
halsdukar utsydda med svart silke och prydda i hörnen
med sidenrosetter och toffsar. Brudarna, som enligt
socken-stämmobeslut äro vid tio kronors vite förbjudna att bära
‘‘brudgrannlåt med krona och bjäfs**, ha hvita hucklen
knutna kring hufvudet med hvita band och utmärkas för
öfrigt genom fingran, d. v. s. en förgyld silfverring, så
bred, att den betäcker fingret mellan lederna, vid hvilken
hänga sju små ringar i öglor. Om vintern brukas kjolar
och lif af farskinn, svarta tröjor samt grepvantar af ull.*)
Med verklig konstfärdighet tillverka Leksands qvinnor
sjelfva ej blott ylleväfnaderna utan äfven broderierna och
spetsarne, som denna drägt kräfver, och till följd deraf
blir den på långt när icke så dyr, som den eljest skulle
varit. Det bör äfven märkas, att en dylik kan göra
tjenst under flera årtionden och gå i arf från moder till
dotter eller ännu längre. Att emellertid folkdrägten, i
motsats till hvad som vanligen antagits, ingalunda är
sekelgammal, utan småningom har utvecklats till hvad
den nu är, finner man, då den jemföres med beskrifnin-
*) Redogörelsen för Leksands folkdrägt stödjer sig dels på mina
egna iakttagelser och dels på uppgifter i < Be9krifning öfver provinsen
Dalarne», hvilket värderika, men tyvärr ännu ofulländade verk äfven
i andra fall anlitats såsom källskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
