Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre nordiske konstnärer (Johan Börjesson. — Albert Edelfelt. — Fr. Chr. Lund) af C. Eichhorn. Med afbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här i afbildning meddelas, sedan vi först gjort våra läsare
bekanta med deras lefnadsöden och konstnärsutveckling.
Vi begynna med svensken. Johan Börjesson såg
dagen i Tölö socken af Halland den 30 december 1835.
1 Göteborg erhöll han sin undervisning, äfven i ett
praktiskt yrke, i det han der lärde ciselörs- och
grave-ringskonsten, samt begaf sig 1858 derifrån för att vid
konstakademien i Stockholm vidare utbilda sina anlag
för det plastiska facket. Studierna vid akademien föda
just ej sin man; och då nu den unge Börjesson fann
svårigheterna i det afseendet allt för stora, tog han efter
ett par år anställning — som sångare vid Stjernströma
teater. Thalia förmådde dock ej fängsla honom längre
än ett år; han återgick till den bildande konsten och
åtnjöt under tre års tid flere uppmuntringar och mindre
understöd af akademien. Ar 1864 flyttade han tillbaka till
Göteborg, der några smärre arbeten och i synnerhet en
större grupp, “Heimer och Aslög“ (1867), vid honom
fäste sådan uppmärksamhet att han genom flere enskildes
bemedling erhöll ett rcseunderstöd till Roma. Här
begynner nu andra afdelningen af hans lifs saga.
I åtta år, till 1875, var han Romabo; endast ett
par gånger besökte han under denna tid Köbenhavn.
Det första profvet af sina nya studier hemsände han
1868; det var en “Sjöjungfru“, som såldes till Norge.
Året derpå hade han färdig en “Sittande flicka“, hvilken
köptes af Stockholms konstförening. Från samma tid
härstammar “Kägelspelaren“, som, utförd i marmor, stadnat i
hans födelsestads museum. At detta verk, tvivelsutan
konstnärens mest betydande dittills, har professor Ljunggren i
sina anteckningar “Från en resa“ (1871) egnat en grundlig
och i allt väsentligt lofordande analys. På samma gång
har han karakteriserat stodens mästare såsom en djerf
romantiker, som pröfvar på hur långt plastikens gränser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
