Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre nordiske konstnärer (Johan Börjesson. — Albert Edelfelt. — Fr. Chr. Lund) af C. Eichhorn. Med afbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i allmänhet harmonisk. Ur teckningens synpunkt skulle
kunna mot hufvudfiguren anmärkas att den blir väl lång,
om man tänker sig den stående. Hvad som dock i främsta
rummet måste erkännas är att konstnären lyckats i stoffet
inlägga en fin och tilltalande stämning, att hans målning
ej blott är ett stycke uppvisning af antiqvariskt
atelier-kram och väl valda modeller, men en liten dikt som skänker
oss glädje, emedan der klingar en ton vr moderskärlekens
och modeisfröjdens eviga och dock alltid unga saga.
Edelfelt har sedan fullbordat en ny tafla “Hertig Karl
vid Klas Flemings likkista" och dessutom vid ett besök
i hemmet under denna sommar målat ett par porträtt. Att
han är en tänkande konstnär med öppet sinne för
företeelserna inom sitt fack visa hans båda bref om Paris
salongen 1877, hvilka i tjor voro införda i “Finsk
tidskrifts. Allt synes båda en konstnär, som skall blifva af
betydelse för sitt lands ännu unga konst, och hvilken,
efter hvad vi i likhet med en annan granskare hoppas,
särskildt skall gifva färgens och formens lif åt de stolta
gestalter de der röra sig i Runebergs herrliga sånger.
Hans förstlingsarbete lofvar i det hänseendet mycket, som
kanske en snar framtid skall infria.
Att jemföra ett skulpturverk och en målning och
söka i dem båda det för en viss riktning betecknande,
har sig icke så lätt och skulle, om det här grundligt
försöktes, föra oss för långt. Vi kunna dock ej underlåta
att påpeka åtminstone en sak som temligen lätt faller i
Ögonen, när man ser herrar Börjessons och Edelfelts hvar
för sig goda, men eljes så skilda verk. De ega gemensamt
en viss “éclat“, såsom fransmannen säger, för att beteckna
egenskapen hos ett föremål att presentera sig, att göra
sig gällande på ett effektfullt sätt. Konstverket blir
härigenom något i och för sig, ej blott den omedelbara
framställningen af ett föremål, en scen, en händelse, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
